Geoffery

imorse somnade jag på soffan och drömde en lång rad jättejättekonstiga saker. jag kommer som vanligt inte ihåg det nu, men har gått och varit förvirrad och osäker på vad som varit dröm och vad som varit verklighet hela dagen. segt som fan.

 

snart kommer mamma. vi ska laga wraps med kycklingfilé och fetaostcreme. det ska bli gott. pappa var hemma och åt en sväng för en dryg timme sen. jag svepte en kopp kaffe och en apelsin för att hålla honom sällskap. mina inälvor hatar mig just nu.

 

ikväll är det genrep. jag är fan nervös. känner mig oförberedd och inser att det kommer få gå rutin.

 

 

När Kent blir ett knark, när man upptäcker ett sug att öppna spotify och nästan med darr på handen trycker på play, då vet man att det är dags att börja gräva fram happy thoughts. höja blicken lite och sluta tycka att man själv är viktigast i världen. sluta känna igen sig som ett offer i alla låtar. mamma hatar personer som ser sig själva som offer. där är vi lika hon och jag. ändå är det så lätt att göra det ibland. det är synd om barnen i afrika, men inte lika synd som om mig, liksom. stupid white kids.

 

adjö