The shrieking of nothing is killing

Det ligger en lapp på bordet brevid mig. Den tillhör Erika och har rubriken "indrivning". Jag är tydligen skyldig henne pengar. Jag visste nog det innerst inne.
 
Sitter och känner att jag inte borde druckit den där sista koppen kaffe. fingrarna känns lite skakiga och huvet tungt.
 
Hoppa in i duschen snart innan det blir färd till västerås. erikslund och kika lite kläder och lite ikea med erika. möta upp julia för en fika och träffa frida sen nere på stan. lite cityfestival. Erika ska upp tidigt och jobba, så nåt ös blir det inte för vår del, men mitt i värsta peace and love-abstinensen känns det bra att få uppleva lite människor och musik, om än i vässan. systemkameran förjer med. återstår att se vad som fastnar.
 
jag har boendekris. igen. eller asså. jag vet inte. det kan hända att det blir sala i höst ändå. pendla liksom. känns lite pissigt, hade lovat mig själv att inte flytta inom stan nå mer. nu kan det dock hända att det blir aktuellt. hellre sala än hemlös såklart. och hellre dammgatan än jakan, men assååååÅÅ.
 
men nej, den som lever får se. saker löser sig alltid.
 
idag kan ingenting döda min lördags-spirit!
 
(och det faktum att jag såg ad-hoc igår och är kär, som alltid när jag sett/träffat dem)
 
 
adjö
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0