Geoffery

okej, livets första begravning är genomliden. jag är ingen som gråter vanligtvis och hade inte riktigt gjort det över  gammelmormors död heller, förrän idag. eller jo, precis efter jag fått veta att hon dött, men då bara lite. men idag ramlade det liksom över mig. så fort karin (f.ö världens bästa präst) inledde begravningstalet började tårarna och snoret tävla om vad som kunde rinna snabbast nerför mitt ansikte. charmigt värre. fyra näsdukar senare var det over and done with och jag är väldigt glad att våran sång var alldeles i början, annars hade vi haft problem. alla var röda och svullna i ansiktet utom erika, som kan den ädla konsten att "fingråta" (så att det rinner tårar, men annars syns det inte). hur som helst var alla nöjda med vår insats och begravningsentreprenören sa att hon fått ståpäls och att vi gärna fick sjunga på fler begravningar.

bra betyg ändå.

efter kyrkan var det lunch på måns ols. hur gott osm helst. jag åt mitt och lite av josses, heh.

erika ska hänga med axel i sala ikväll så jag, musen och mamma tänkte göra kladdkaka och chilla järnet. love it! en sak jag kommer sakna med att flytta i höst (om jag inte ändrar mig igen) är att jag inte kommer kunna spendera så mkt tid hemma hos de andra som jag gjort hittills. favoritplatsen av de alla. året om.

har inget mer att komma med idag. är ganska uttömd på känslor atm.

eller nej. att vara nära döden idag har gjort mig än mer skiträdd för att bli ensam. att inte ha någon respektive. alla i min familj o släkt har det (av de vuxna alltså) och jag kan itne tänka mig ett liv utan.

fyfan.


jag längtar tills kents nya platta kommer ut btw. jättemkt längtar jag.


adjö