Geoffery

 

 

 

Missar i detta nu delar av filmen vi tittar på, jag och systrarna. Axel är nånstans påväg mot sala från halmstad. man ska fan aldrig åka tåg. SJ levererar fan typ aldrig. de senaste fem gångerna jag åkt tåg har det varit i tid en. och detta bara på sträckan sala-uppsala (alltså borlänge-sthlm). sjukt.

 

det är skönt att vara på "hemmaplan", om än bara för ett kort tag. just nu sitter jag dock med lite ont i magen och svid i halsen. känner mig otillräcklig och ful. värsta känslan ever. känner mig för tung, för seg, för lat. men fan. värst är otillräckligheten. eller asså. det där att man inte är bra nog. inte fin nog, inte kul nog, inte intressant nog.

 

värst av allt är att jag låter det fortgå. att jag bara inte gör mig fri. värst av allt är att jag inte kan försvara mina känslor, för jag vill inte ha dem. jag står inte bakom dem. någon får mig att känna mig som att jag går bakom ryggen på mig själv. det är sjukt och det gör ont och det är inget jag vill, men det var så det blev.

 

den starka sidan av mig kräks på den svaga. ändå är det den starka som blir frätt.

 

 

adjö