the joy i don't feel

Igår vart det spontanutgång med Tove och ingenjörerna på Snerikes. Hej och hå. Idag har jag varit bakis. Har släppt typ helt nu, vilket var välkommet efter en lång dags själförvållat lidande i skolan. nio till fyra. uäh.
 
mitt i ångesten imorse bestämde sig cykelkedjan för att hoppa av i höjd med orange. halvvägs alltså ungefär. KUL. det blev stresspromenad under långa svordomsramsor. Åt lunch med Sophie och passade på att be om hjälp att fixa cykeln. Med lite hjälp av pappa via telefon var det snart ordnat. Sjukt skönt eftersom jag imorgon kommer ha bråttom till tåget från föreläsningen. sitter och funderar om man kommer hinna med 18.25-tåget  om man slutar 18 på engelska parken och har cykel. nedförsbacke. lite krångel när man börjar komma nära station, men det borde ju gå? annars får det bli 18.35 eller 19-bussen. uäk. nej, jag får satsa lite helt enkelt.
 
ser fram emot en helg hemma. fan så skönt det ska bli! det har varit så otroligt mycket nu de senaste två veckorna att jag blir yr bara av att tänka på det! Så sjukt mycket att fixa, läsa, närvara på, tänka på..
 
det känns som att jag borde göra något skolrelaterat just nu, men när jag tänker efter så har jag gjort nästan allt vi ska ha gjort atm, så jag antar att jag faktiskt kan släppa skolan för resten av kvällen.
 
 
Idag såg jag förövrigt för första gången en riktig road-rage. damn that! tuta, gester, hela köret. det verkade vara en vidrig person. tyckte synd om honom att vara så kass.
 
ah well. dags för mat av något slag. i löv eating. väl mkt ibland kanske, heeh. igårkväll var det dock en ingenjörskille som kände på mig (ja, vi jämförde bodies lite..) och konstaterade att jag måste träna ofta. HAHAH, omg. vilket skämt! har väl knappt en muskel. måste varit utstickande ben han räkat komma åt?
 
 
adjö vänner
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0