Ingenting väntar på oss

Väntar på att den mest intensiva mättnadskänslan ska lägga sig, sen blir det ut och springa. Fuck vad jobbigt. Jag ångestar ihjäl när jag tänker på det. Ske ska det dock. 
 
Idag har jag hängt med Millis hela dagen lång. Har svävat runt på stan i Avesta, städat mitt flickrum (OJ vad det behövdes), lagat mat och lyssnat på sommarprat och glott på en rulle mitt på ljusan dag. Precis som det ska va när endast några skälvande dagar återstår av sommaren 2013.
 
Igår var jag i Uppis. Körde dit lite grejer, åkte till ikea med Tove, som jetlaggad kom direkt från Arlanda, där hon 8 timmar tidigare bordat ett plan från New York. Hon var lätt att få att skratta (ännu lättare alltså). Mamma körde bil så stressat och ångestladdat som bara hon kan (ska hon eller ska hon inte dra i handbromsen och hoppa ur bilen mitt i ett filbyte?), men allt gick bra. Nu bor erika oxå i vår lägenhet och går på världens mysigaste och mest koluktande skola, en halvmil utanför schtada. Kul ju!
 
En bra helg väntar, med middag med fina tjejer på fredag och kräftskiva med fina killar på lördag. 
 
Folk börjar summera sommaren nu. Jag kanske ska göra detsamma? Tove frågade igår: .. och hur har sala varit? Visste inte om jag skulle skratta eller gråta om jag ska vara ärlig. En sak är ju tydlig: Jag har inte mitt liv kvar där längre. Jag står inte längre med en fot i var stad. Nu står jag med en fot i Uppsala och en här ute på landet. Jag har haft fantastiskt kul när det har varit kul, men den där staden gör ensamheten påträngande. Det som var varmt har blivit kallt. Nu finns värmen på annat håll och likt en blodsugande insekt söker jag mig mot den för tröst. 
 
Den här sommaren har varit en av insikter. Något som gör det lättare att sålla bort det som inte gör mig lycklig. För vad finns det för anledning att lappa ihop det som nog egentligen SKA vara trasigt? Nu ska mina trasiga kanter få fållas med annan tråd.
 
adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0