Geoffery

Efter ännu en alldeles för mysig dag sitter jag nu och koncentrerar mig på vad som måste göras med uppsatsen. Syftet måste formuleras och själva huvudkapitlen måste utformas och SKRIVAS. Jösses. Under helgen har det blivit minst sagt blygsamt pluggat och det ÄR ju rätt lugnt, jag vet ju det. Lång tid kvar innan det måste vara klart, men känslan av att inte tycka sig ha riktig ordning i huvudet. Det tär så mycket, suger ur min energi och får mina organ att svida. Det är drygt nu. Den stora, jobbiga biten kvar liksom. Helvete. Jag vill inteee

 

Det var kallt ute idag. Med vetskapen om att jag snart skulle ut och vandra ända bort till triangeln gick jag direkt ur sängen och fram till termometern i vardagsrummet. Den visade -10, varpå ett ljud liknande det jag kan tänka mig kommer ur en ekorre som blir övercyklad i uppförsbacke låter kom över mina läppar. Det gick dock bra. Jag har börjat få min eviga följeslagare under vinterhalvåret: det-är-halt-ute-träningsvärken. Det vill säga effekten av att du hela tiden går som en pingvin och spänner dig för att inte halka. Oskönt. Det var mödan värt att vandra i alla fall, för carl bjöd på adventsfika med extra allt. Te, kaffe, glögg, pepparkakor, lussekatter, och dessutom kom elin hem och svängde ihop en saffranskladdkaka lite sådär bara. SÅ sjukt god! 

 

En bra andra advent. Här hemma är dock ljuset inte ännu tänt. Vet inte när tove kommer hem, förmodligen sent, så jag får väl ta en liten adventsfika till i min ensamhet senare. typ till julkalandern.

 

Nu ska jag ta mig i kragen. fyfan. hatar när det måste hända.

 

adjö