here comes the hotstepper

Assåå fan. Caitlin Moran har så sjukt rätt och är så rak att känslosamma små girly girls som jag känner mig naken, blottad, genomskådad och förbannat förnärmad när jag läser. Kanske för att jag innerst inne är som hon, men att jag vuxit upp bland för mycket glitter, pusslande och vridande på saker och ting.
 
?
 
Hon beskriver en situation ur sitt liv såhär:
 
"Hör på det här mejlet!" Säger en väninna. "Han skriver: 'Hej Rachel, himla trevligt att träffas! Hade kul igår! Det får vi göra om nån gång.' Det är väl inte precis nåt löfte, va?". "Det låter inte så, nej", instämmer jag. "Fast å andra sidan", säger Rachel, nu med det lätt maniska tonfall som alla kvinnor får vid såna här samtal, "skickade han det fyra på eftermiddagen." Hon tystnar. Jag utstöter ett frågande läte. "Klockan fyra!" upprepar hon. "Han måste alltså ha varit kvar på jobbet när han skickade det! Så då var han kanske nervös att nån skulle kika över axeln på honom och se vad han skrev, så han ville inte bre på alltför mycket. För på slutet skriver han ju 'kram'. Det måste väl vara hans sätt att skapa närhet igen?". "Snälla Rachel", säger jag. "'Kram' skriver man om man så mejlar skattmasen. Det betyder inget." "Men jag var inne på hans sida på fejan och där har han ändrat listan med favvolåtar och tagit med 'Here comes the hotstepper' med Ini Kamoze. OCH VI PRATADE OM INI KAMOZE PÅ RESTAURANGEN!" "Vet du vad, Rachel, jag tror att om han gillade dig så skulle han ... träffa dig mycket mer och säga 'Jag gillar dig' och sånt", säger jag. "Fast tror du inte att det är en signal?" vädjar Rachel. "För jag tror ju inte att man ändrar sin spellista på fejan HELT UTAN ANLEDNING. Det är ett meddelande till mig." Efter en timme i den stilen ger jag upp försöken att få henne att fatta att ingen av de uppräknade bagatellerna har nån som helst innebörd. Det är helt lönlöst. Det skulle inte ens hjälpa om jag drog igång en brölande siren och vrålade "HAN ÄR INTE TÄND PÅ DIG, FATTA".
 
 
Det är fan sjukt hur detta verkar vara något universellt. trivialt vändande på alla tänkbara stenar. överanalys tills det blir patetiskt.
 
Måste sluta.
 
shit.
 
för övrigt vet jag inte hur man beter sig i bloggvärlden när man som jag just gjort, citerat ett stycke ur en bok? jag är skadad av plugget, då jag gjort en (Moran, C. 2012:158).. kanske kommer jag undan med det här med?
 
ah well.
 
ska nu ta min genomskådade, fortfarande liiite förnärmade bleka lilla kropp och fortsätta läsa hur jag ska bli en bättre kvinna.
 
godnatt
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0