hälften av de som älskar exploderar
Idag sa jag hejdå kära Uppsala och hej Sala.
Dubbelbakis idag efter häng med byggarna igårkväll. Grill, härj och mys på studentvägen följt av Vdalataket. Imorse vaknade jag med ett kranie som kändes ett par nummer för litet och hela jag har varit kaos hela dagen.
Mår, som Oda skulle säga, som en påse skridskor.
Sommaren jag sett fram emot känns inte alls lika bra längre. För ett ögonblick glömde jag vilken äcklig, inavlad stad det är jag kommer ifrån. Det finns få genomfina människor i den, men tack och lov verkar jag ha fångat flera stycken av dem. Att jag har svårt att stänga idioterna ute, det är ju inget nytt.
jag är bara så trött på att vara ledsen över det. Ledsen över osäkra människor som hatar sina liv och därför verkar gå in för att de som inte också gör det ska börja göra det.
tragiskt.
ah well
adjö
Kommentarer
Trackback
