Don't wanna be out of hope

Jaha. Den där känslan av att nu snart brister nog ett blodkärl i hjärnan har infunnit sig, som alltid under tentavecka. Den där känslan när man har för många fragment av ord och tankar i hjärnan som knuffat ut allt värt innehåll som behövs döä uppe för att man ska fungera normalt. T ex kunna för en konversation som INTE handlar om Navajoindianers livsfilosofi (vilk etjag INTE kan just nu), låta bli att dregla när man tittar ut på den blå himlen med drömsk blick.. ja nej. fan. det går ganska bra. Har börjat på alla frågor och känner mig ganksa nöjd med en av dem. Känner redan nu att jag kommer att bli godkänd, vilket är en skön känsla. Gäller bara att keep calm and carry on med skrivandet och strukturerandet av huvudet, sen är vi nog i hamn innan påsk. eller ah, det måste jag vara i vilket fall för det är due date på långfredagen SENAST.
 
Spotify har kukat ur. Efter updaten har det inte skött sig exemplariskt. Irriterande är det, men I'll live.
 
 
Annars är det lite storm just nu. Jag har inget emot det egentligen, men i längden kan det bli rätt tröttsamt. Jag är en ofrivillig och dålig windbreaker.
 
Igår pratade jag på förekommen anledning lite med mamma om att ligga runt. Hon sa att man måste tänka på sitt rykte. Bra där mor, det ska jag ta med mig.
 
Samtidigt lärde jag ut allt jag kan i ämnet slampmatte till Tove: Ahmen, om folk tror att du legat med tre, men du vet att det bara är två, så kan du ju utan att ljuga förneka en av de tre, den du faktiskt legat med, då har du ju plötsligt bara legat med en, och alla vet ju att en gång är ingen gång, det vill säga: du har inte legat med nån!
 
 
 
ehrmm.
 
 
Pluggpaus slut.
 
See you on the other side!
 
adieu
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0