Cheap and cheerful

Det är en väl upptrampad stig jag nu vandrar. Jag vet vart den leder, jag vill inte dit, men jag kan inte få mina ben att sluta gå.
 
Hösten håller rasande tempo mot vinter och även timmarna går fort. Känslan av att inte hinna vara i nuet trycker på lungorna så att luften nästan gör ont att dra in. Det är en lång och trång tunnel på ingång. Från novembers start till junis början. Sju månader av något jag inte kan kontrollera.
 
Jag skulle behöva den upptampade stigen att leda mot ett annat mål för en gångs skull. En källa till energi som inte stavas sömn eller gråt. Det går så mycket snabbare när man kan le.
 
 
Jag är så full av oförstående. Jag har så många frågor utan svar, men även svar utan frågor. 
 
 
För varje sekund jag läser min kurslitteratur fattar jag ännu lite mindre. 
 
 
Viljan är något komplext, har jag fått lära mig den hårda vägen. 
 
Jag vill så att det värker. Jag värker för att jag vill.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0