När den säger stopp känner du just ingenting

Jaha, inte trodde jag att det skulle drabba mig denna månad, men idag kom den, pengaångesten.
 
1200 spänn på två dagar. Bra jobbat tjockis. Inte har jag köpt nåt direkt värt heller. Det är så jag jobbar. Unnar min aldrig sånt jag egentligen vill ha, utan i slutändan läggs pengar på mat och typ små ströutgifter. Kuk. Två skjortor/blusar, ett par skor, en duk, ljus, och så ett helt gäng hundralappar ner i slukhålet matkassan. Blä. Att lägga pengar på mat är trist, åtminstone när man köper mat som man ska laga själv. En hel del inhandlades dock till fredagens våffelbrunch hemma hos mig, där vi ska fira Michelles födelsedag. Har även impulsköpt kött idag. Vet att jag skrivit om det förut i denna blogg, att jag har en tendens att förstrött smyga runt i matbutiker och impulsköpa diverse köttprodukter som de har kampanj på. Idag blev det en fläskfilé och en fläskYTTERfilé. Spexigt.
 
 
NU ska jag äntligen sätta tänderna i Breaking Bad igen. SOM jag har längtat! Hade behöva haft en karta valium här brevid mig dock känner jag. Blir alltid så nervig av den där serien. Varför ska jag bara älska sånt och såna som gör mig nervig?
 
Jag är nästan villig att bli religiös, jag menar bara min blotta existens borde ses som bevis nog för att dementera evolutionen. Hade den varit in function hade individer som jag själv rensats ut för länge sedan. Dios mio!
 
 
 
Adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0