Vi föddes vid ett dansgolv
I dina sorgsna gröna ögon
fanns en längtan som kan döda vem som helst
fanns en längtan som kan döda vem som helst
Du håller mig som ingen annan,
i en värld som är hopplös och sjuk
Allt det goda allt det onda som vi är
Allt det vackra det jävliga vi gör
Vi är samma vi är lika vi är en
Så låt mig vara din enda vän
i en värld som är hopplös och sjuk
Allt det goda allt det onda som vi är
Allt det vackra det jävliga vi gör
Vi är samma vi är lika vi är en
Så låt mig vara din enda vän
Så när som på en rejäl förkylning så går jobbet som smort. Eller ja, så smort det kan gå när det är liite för stressigt och ytterst få rum för misstag. Jag gillar dock att ha lite, lite tidsbrist. Att behöva låta benen gå, att behöva hålla hjärnan upptagen. Fokusering, koncentration och jävligt mycket koffein är väl ungefär vad mina dagar består av för tillfället. Och så framförande av väldigt risiga, gula fordon då förstås. Idag dog en bil för mig på väg HEM från verkstad! Mitt i centrala Sala. Tack världen.
Det är sol. Vill ut och gå, men borde spara min stackars kropp. Ska istället ta en dusch och kura ner mig med en bok. Caitlin Morans moranthology. Jag gillar hur hon skriver. Hon är lite av en idol för mig. Jag vet att folk, kakan hermansson t ex, varit på henne om hennes syn på feminism osv, men jag har inte så mycket att invända där faktiskt. Mitt fokus ligger som så ofta alltid på själva texten, hur hon skriver. Nu läser jag dock på svenska, vilket ju inte är optimalt egentligen, men maxat avslappnande för hjärnan efter en dödens termin i skolan!
ah well.
vet inte om jag skrivit det tidigare här, men fick resultatet på uppsatsen här om veckan. Den blev godkänd utan kompletteringar, vilket kändes ungefär som jag kan tänka mig att det känns för en riddare att ta av sig en helkroppsrustning. Lätt och förbannat skönt, helt enkelt!
Adieu
Kommentarer
Trackback
