Geoffery

Tittar ut genom vardsgsrumsfönstret mot de gråa molnen och inser att jag visst glömt att vattna blommorna...igen. hrm.

 

Trummor och Orgel (BRA!) blev till en öl hos matilda, som blev till två öl och vin hos matilda, som blev till vin och gin på vdala, som blev till öl på uplands. 

 

Idag har jag med andra ord lite ont i huvudet och mitt apprearance är därefter. Likt ett spöke svävade jag halvvaket runt inne på ica kvarnen i vad som kan ha varit mitt minst strukturerade matinhandlande någonsin.

 

Det blir korta stycken idag. lösryckta meningar. Är lite lösryckt i huvudet just nu. Trötthet och sommarlovslugn. Det tar ett par dagar att landa i det faktum att allt är klart tror jag. Att livet som jag känner det är tillbaka, om än i lite annan form än jag idealt skulle vilja ha det. 

 

Ni vet loggan för limmärket casco? Hästarna som drar åt varsitt håll men sitter fast i varandra? Så känns det alltför ofta. Och sitter man inte för fast så sitter man för icke fast. Är det inte för hårt så är det för löst, är det inte för oklart så är det för klart. Är det inte för lite så är det för mycket. Ad infinitum. Alltid ska det vara så förbannad bekvämt, inte skava alls. Skaver skorna så slänger vi dem och köper nya. Är trött på den mentaliteten. Min pappa köper alltid skor av bra kvalitet, av "äkta" material. De är dyrare, svårare att få, men de håller längre och de går inte sönder. I början är det lite stelt och konstigt, men tillsammans formar sig foten och skon efter varandra och blir ett team. Ett team som håller år efter år, när mina topshop/hm/dinsko-skor gått sönder för länge sedan.

 

För den uppmärksamme har skor just blivit en metafor för vänskap och jag har än en gång beslutat mig för att följa min far.

 

 

Nu blir det dusch och en sväng över till Matilda.

 

Adjö