after laughter comes tears

Har haft en jättekonstig känsla i kroppen ända sen igår kväll. Inte ens tio och en halv timmas sömn kunde skaka den av sig. Fan.
 
Hasade mig, mycket nervös och med en klump i magen till handledarträffen. Det gick tack och lov bra. En hel del kvar att göra, så jag blev ivägskickad med orden "tappa INTE tempo nu!", vilket känns SÅDÄR med tanke på hur lite fokus jag just nu har på skolan.. det kunde dock varit mycket värre. Jag ska jobba på, lämna in och förhoppningsvis på ett G. Det är allt jag begär.
 
Min hjärna snurrar runt, runt för tillfället, som vanligt när det är nåt jag inte förstår. känslan av en liten kniv sittande i närheten av mellangärdet börjar bli alltför bekant..
 
var och handlade men glömde att köpa ägg.. såntdär gör mig förvånansvärt störd. speciellt när det är mycket annat. 
 
Paris var liite för bra. Fungerade lite för lite som batteriladdare. Vi satt riktigt och spjärnade emot när planet lyfte igår. Ingen av oss ville hem och ta tag i vardagen igen, men kanske är det det som är meningen med semester? Blä
 
Om två veckor är allt över. Blandade känslor.
 
 
Adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0