Geoffery

Kom hem från jobbet för en stund sedan. Nu slog tröttheten till. Jääääklar vad segt det blev i lägret! Detta när jag hade tänkt städa. Bra timing. Den plötsliga känslan av total utmattning kan dock komma från att hela sala stad bestämt sig för att ligga under en ridå av rök och att jag gått hem i den och nu sitter vid balkongdörren och inhalerar den. Bra skit. Undrar dock varifrån den kommer. Hoppas att det i händelse av brand inte är någons hus utan typ gräs..

 

Enligt väderprognosen väntar ännu en panghelg. Jag tackar och tar emot. Regna kan det göra i veckorna! Nu gör det ju inte det, vilket genererar höstfeeling ute i skogarna, meeen jag tänker inte klaga på sommaren. Jag klagar inte på sånt jag älskar.. förutom mina systrar då, eeeh.

 

Ikväll är det en hel vecka sedan jag hängde med denna stilige grabb. En öl, en gitarr, en film. Det är konstigt att så sällan träffa någon man levt ganska nära inpå under så lång tid. Någon man kallat sin bror. Men tider förändras och så även vi. Ett blad vänds och ett annat skymtar fram. Med lite tur blir vänskapsrelationer till långa kapitel.

Long time no bloggin'. Vi kör.

 

Sitter och lyssnar på Magnus Ekelund & Stålet för tillfället. Chattar med Frida (min bliviande sambo förövrigt) som jag idag mötte med postbilen nere i Hedåker. Hon kör åt bring i Sala för tillfället, så det blev en riktig surprise med efterföljade tardvink. Annars då. Hungrig är jag. Ska snart dra till ica med millis, men kommer behöva skarva om jag inte ska börja äta av varorna redan innan jag kommit till kassan...

 

Veckan rullar på. Näst sista jobbveckan, som dock gärna hade kunnat få vara den sista. 

 

Helgen som var spenderades i vanlig ordning i Uppsala. En fredagkväll med Matilda med flera i stadsparken, som blev till ett besök på Uplands där Rickard mötte upp och dit även Carl, Filip o gänget kom senare. Efterfest i ekoparken och ett dygn senare än jag klivit upp blev det åter sömn i en så gott som urflyttad lägenhet. Fem timmar senare var det för varmt för sömn, så vi drog ner på stan för pizza, glass och.. trampbåt på fyrisån! En idé bara Ricken kan få. Kul var det dock och härliga möten med nya människor längs vägen blev det! Därefter ut till Asplunda och efter lite prepp till Martin på grillkväll. Kvällen slutade i en lägerelds sken efter ett par glas för mkt vin. Fint. 

 

Söndagen spenderades i Jonas hammock med svenskans korsord. Bra uppladdning inför ännu en arbetsvecka.

 

Igår kom Karin ut till landet. Långpromme och catch up, alltid lika kul. 

 

 

Nej, matinköp var det. Befria mig!

 

 

Den energi som går åt till att tycka illa om en person. Att nog nästan hata den. Vilja göra den illa på alla sätt man kan komma på. Det är mycket energi. Speciellt eftersom man samtidigt adderar känslan av vetskapen att man själv är en idiot för att över huvudtaget känna allt det där.

 

Lungorna känns för små och vätskan innanför ansiktet för varm. 

 

Så snabbt det svänger ibland, utan att man gjort någonting alls. Från hundra till noll på några dagar.

 

 

Nu blir det jobb. Fredag. Ja!

 

Drygt halva veckan gjord och oj vad varmt det är! Längtar till helgen. Åtminstone tror jag att jag gör det.

 

Fick just ont. Syster springer nyduschad runt i lägenheten och undrar varför jag aldrig lär mig. Ingen är ute efter att bränna mig, men likförbannat är det det enda jag tror. Rädslan är för stor, oron blir för stor. 

 

I helgen fick jag höra att jag är ball. Ibland är jag dock så långt ifrån det adjektivet man kan vara.

 

Nu till exempel.

 

Stressen.

 

 

 

adjö

 

 

 

Uppsala, Asplunda, husvagnsghetto på Jonas tomt. Så bra fredagkväll/natt/morgon! Nu hemma i lägenheten för lite häng med Tovelito. Inväntar Erika och att baksmällan ska lätta lite, sen blir det en en tur ut dit igen, om inte annat för att lämna tillbaka Rickens bil. 

 

Har nu gjort sen anmälan till tolv kurser. Håller tummar och tår för att jag halkar in på något, annars är jag en kvinna med stora problem till hösten! Wow. 

 

Sitter hemma på landet efter en bra jobbdag. Allt flöt på och klaffade. Tycker om sådana jobbdagar! Hann dessutom med att svänga in till farmor och farfar för ett glas saft och en bit körsbärskaka. Faster var där (Tove o Fridas mamma fyi) och peppade upp deppade mig lite. Ibland är det allt man behöver. Pepp och socker.

 

Imorgon kommer jag förhoppningsvis få krama på Karin och Amalia. Fick mess från förstnämnde att det skulle fikas på månsan imorgon kväll. Erika och jag hade sedan förra veckan bestämt att vi skulle fika med pecanpaj på månsan idag, vilket vi gjorde (så gott!) så det får väl ses som en uppvärmning inför morgondagen då kanske. Har lite dåligt samvete att jag missar SKAnsens spelning på Sätrabrunn, men Abbe klarar sig garanterat utan min publiksupport, även om det hade varit kul att se dem. Det blir garanterat drag!

 

Tittar med ena ögat på Lalehs konsert på skansen som går på svt atm. Hon är så fin. Hon för mig att tänka på Maja. Bästa Maja.

 

 

Tillbaka till helgen i Tjälvesta. Den var helt fantastisk och blir svårslagen den här sommaren alltså!! Två nätter i ett av Challes familjs hus i Snavlunda. Sex personer: Tove, Erika, Rickard, Filip, Challe och jag. Underbart väder, en vinstinn hemmakväll, ett triathlon, pizzalunch vid vattnet i Askersund, bad i sjö, promenad över ängar till knytiskalas, vin och dans, technotimme, filmhäng, roadtrip, VM-final. Underbara dagar från början till slut. Hade separationsångest på bussen hem till Sala där på söndagsnatten, det ska gudarna veta! Erika och Tove har bilder, så nån dag kanske det kommer upp!

 

Nu blir det te och lite mys innan sovdags. Ska imorgon vakna utan gråtsvullna ögon.

 

Adjö

 

 

Har haft en helt perfekt helg. Mer om den vid ett senare tillfälle.

 

Just nu är det svårt att se ljust på saker och ting. Livet förändras snabbt och jag hoppas så innerligt på att jag ska kunna komma att vända det rätt igen. Informationsmiss, eller okunskap från allas håll har gjort att jag just nu inte har något plugg i höst och att det i nuläget ser ut som att jag kommer behöva flytta till sala, eller hit till landet, alt. hitta nytt boende i uppsala och en ny sysselsättning. Jag vet varken ut eller in, men min utbildningsplan har i alla fall gått åt helvete. 

 

Jag hatar allt just nu, men allra mest hatar jag mig själv. Och information som inte kommit, som inte funnits.

 

Min plan var ett knapptryck bort. Nu är den betydligt längre bort än så.

 

Jag orkar inte mera. Jag skulle ha valt en yrkesutbildning eller nåt, där för tre-fyra år sedan. Varför kan jag inte bara få veta vad jag vill och hur jag ska komma dit?

 

 

Paniken har kopplat grepp om mig och kommer hålla mig vaken många nätter framöver.

 

 

 

Den här jobbveckan skojar inte. Värmen, stressen. Humöret sviktar på många av oss vilket leder till en ännu starkare känsla av press. Man vet att man är trött när man kommer på sig själv med att skrika åt sin superior inför folk i lunchrummet (MED mat i munnen!!), samt när man försöker koppla ur en automatväxlad bil... Jesus.

 

Jag längtar till helgen så otroligt mycket! Fredag kväll till söndag nere i Tjälvesta med Erika, Rickard, Carl, Tove och Filip. Åh! Trist att vädret nu verkar svika endel, men inget inte en regnjacka kan ordna till! Nu får resten av vardagsdagarna ta och gå fort! 

 

Ska gå en promenad med Erika har vi bestämt. Jag är dock så trött at jag skelar och hon ligger på sängen och sover. Spännande att se hur långt vi kommer innan vi stupar.

 

Adjö

 

 

 

Här sitter jag och undrar hur FAN man ska orka med att jobba i veckan som kommer. Himmel så varmt det ska bli om man ska tro prognosen! Wow. 

 

- Ah hallå?

- Hej hjärtat, hur går det?

- Bra, vadå då? Ville du nåt särskilt?

- Njaae, jag skulle bara försäkra mig om att du var ute på dalhem nyss och att du nu är genomblöt...

- mmmjo..

- *rått skratt*

- hejdå.. as

 

Ett telefonsamtal mellan mig och Micke runt klockan 13. Då hade jag varit ute och kört post sedan typ halv elva och var klar sånär som på två gränder på dalhem (radhus, tänk svensson svensson), vilket är ungefär en kvarts arbete, den enda kvart av åtta timmars arbetsdag då jag måste vara ute. DÅ kom tidernas störtskur. Blöt in på huden på trettio sekunder. Älskar mitt jobb.

 

Annars går det rätt bra. Ingen kund har skadat mig vare sig fysiskt eller psykiskt. Sitter just nu och hänger med Emilia och Kristina. De ska kolla på Ernst, så jag antar att han på de 27 små kvadrat vi bor på kommer bli svår att undvika.

 

En gubbe kom in och hämtade ett paket här om dagen. Ett litet jäkla skitpaket, på icke blygsamma 28 kilo. Han behövde hjälp med att få ut det i bilen, så nu har jag vittne på att jag (till min egen stora förvåning) kan lyfta nära på trettio kilo från marken och in i bakluckan på en bil. Han kommentar: "Jaa du må se smäcker ut, men jävlar, nog är du stark!"

 

Imorgon är det fredag! Heja heja! Uppsalaaaaa!

 

 

 

Så när som på en rejäl förkylning så går jobbet som smort. Eller ja, så smort det kan gå när det är liite för stressigt och ytterst få rum för misstag. Jag gillar dock att ha lite, lite tidsbrist. Att behöva låta benen gå, att behöva hålla hjärnan upptagen. Fokusering, koncentration och jävligt mycket koffein är väl ungefär vad mina dagar består av för tillfället. Och så framförande av väldigt risiga, gula fordon då förstås. Idag dog en bil för mig på väg HEM från verkstad! Mitt i centrala Sala. Tack världen.

 

Det är sol. Vill ut och gå, men borde spara min stackars kropp. Ska istället ta en dusch och kura ner mig med en bok. Caitlin Morans moranthology. Jag gillar hur hon skriver. Hon är lite av en idol för mig. Jag vet att folk, kakan hermansson t ex, varit på henne om hennes syn på feminism osv, men jag har inte så mycket att invända där faktiskt. Mitt fokus ligger som så ofta alltid på själva texten, hur hon skriver. Nu läser jag dock på svenska, vilket ju inte är optimalt egentligen, men maxat avslappnande för hjärnan efter en dödens termin i skolan! 

 

ah well.

 

vet inte om jag skrivit det tidigare här, men fick resultatet på uppsatsen här om veckan. Den blev godkänd utan kompletteringar, vilket kändes ungefär som jag kan tänka mig att det känns för en riddare att ta av sig en helkroppsrustning. Lätt och förbannat skönt, helt enkelt!

 

Adieu